Annandagsbandy: Historien bakom svensk bandys tradition

Annandagsbandy är den svenska idrottstraditionen där seriespel i bandy spelas på annandag jul, den 26 december. Spelschemat läggs traditionellt med renodlade lokalderbyn som samlar tiotusentals åskådare runt om i landet på bandybanor och arenor varje vinter.

Historien bakom annandagsbandy och Tomtedansen

Ursprunget till annandagsbandy sträcker sig tillbaka till 1930-talets Värmland. De två dominerande klubbarna IF Göta och Slottsbrons IF började mötas i årliga prestigefyllda träningsmatcher på annandagen under namnet "Tomtedansen". IF Göta bar röda ylletröjor och kallades i folkmun för "Rödtomtarna", medan motståndarna i Slottsbron spelade i blått under namnet "Blåtomtarna". Den 26 december 1947 samlades hela 7 000 åskådare på Tingvalla IP i Karlstad för att bevittna derbyt, vilket med all önskvärd tydlighet visade hur stor publikpotential bandyn besatt mitt under den svenska julhelgen.

Svenska kyrkan ställde sig under lång tid kritisk till att idrottsmatcher anordnades under julhelgens kyrkliga helgdagar, då man ansåg att annandagen borde ägnas åt gudstjänster och familjefrid. Trots motståndet etablerade sig annandagen som en självklar samlingspunkt i idrottskalendern. Under de tidiga årtiondena fungerade matcherna i första hand som viktiga genrep inför seriestarten, vilken på den tiden vanligen ägde rum på nyårsdagen eller trettondag jul.

Seriepremiär och publikrekord på 1950-talet

Inför säsongen 1957/1958 utökades högsta serien i bandy, Division I, från åtta till tio lag i både den norra och den södra gruppen. Det utökade antalet omgångar krävde fler tillgängliga speldagar under vintern, och Svenska Bandyförbundet beslutade därför att förlägga själva seriepremiären till annandag jul. Mellan åren 1957 och 1962 kom annandagen därmed att fungera som den officiella premiärdagen för svensk elitbandy.

Premiäromgången 1957 skrev omedelbart svensk idrottshistoria. På Rocklunda i Västerås, en anläggning som öppnat som Sveriges första konstfrusna bandystadion året innan, drabbade rivalerna Västerås SK och Örebro SK samman inför hela 9 512 åskådare. Denna publiksiffra står sig än i dag som ett av de mest klassiska och svårslagna publikrekorden för annandagsbandy i seriesammanhang.

Schemalagda derbyn och traditionen från 1966

I takt med att fler konstfrusna banor anlades runt om i landet under 1960-talet flyttades seriestarten gradvis framåt i kalendern till november. För att bevara den unika folkfesten kring julhelgen tog Svenska Bandyförbundet från och med säsongen 1966/1967 ett medvetet grepp: man började aktivt schemalägga prestigefyllda lokalderbyn just på annandagen.

Satsningen fick omedelbar effekt. Samma år, 1966, sattes ett historiskt publikrekord på Skogsvallen i Nässjö då 9 051 personer samlades för att se det glödheta smålandsderbyt mellan Nässjö IF och Tranås BoIS. Genom åren har klassiska derbyn som Bollnäs GIF mot Edsbyns IF i Hälsingland, Villa Lidköping mot IFK Vänersborg i Västergötland och Hammarby IF på Zinkensdamm i Stockholm etablerat annandagsbandyn som ett självklart inslag i svensk idrottskultur. För den som vill fördjupa sig ytterligare i svensk idrottshistoria finns omfattande arkiv och sammanställningar på Wikipedia.

Bandyportföljen och folkfesten på läktarna

På många av landets klassiska bruksorter fungerar annandagsbandy i praktiken som en stor hemvändardag. Utflyttade invånare som återvänder hem för att fira jul med släkten samlas traditionsenligt på läktarna för att träffa gamla vänner och heja fram sitt lokala lag.

Kring denna läktarkultur växte den berömda bandyportföljen fram som en stark symbol. Den bruna läderportföljen fylldes med termosar innehållande glögg eller hett kaffe för att hålla kylan borta under matchens nittio minuter i vinterkylan. Den klassiska avslagstiden klockan 13.15 gav dessutom åskådarna möjlighet att både hinna med förmiddagens sysslor och njuta av dagsljuset under spelet. Även om sporter som ishockey och handboll under 2000-talet också börjat arrangera matcher på annandagen, behåller annandagsbandy sin ställning som det ursprungliga och mest traditionsrika vinterevenemanget i Sverige.