Lea Ahmed Jussilainen
Vända andra sidan till

17/3-22/4 2012

Vända andra sidan till
Jag har väntat länge på att få en uppenbarelse. Avsaknaden av uppenbarelsen har sysselsatt mig med att försöka förstå vad
en religiös uppenbarelse skulle kunna vara i mitt fall.
Jag växte upp i en halvstor stad i södra Sverige i ett hem där det inte talades om religion.
Som barn gick jag självklart i söndagsskolan varje söndag. Kollektbössans negerpojke böjde på huvudet och tackade
för våra kopparslantar och vi sjöng att Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, både gul och vit och svart, gör
detsamma har han sagt…..
Jag var brun och har sedan dess verkligen försökt bli religiös.
Jag är nu en mogen kvinna som fått lämna barndomen bakom mig utan vare sig frälsare eller frestare, strävar mig fram,
märkt av en neurologisk diagnos, förlusten av min livskamrat och arbetar på i ett kärvt kulturklimat.
Jag stod ut med min barndom i en mix av kristen moral, att vända andra sidan till och att Kristus dog på korset för
våra synder. Logiken i detta har fått mig att tro att allt lidande har en mening. I unga år kunde jag tro att någon slags
kompensation utlovades till den som en gång vandrat i dödskuggans dal.
Till mina barn har jag inte haft någon tro att förmedla, men Pär Rådström har sagt: ”Vi ska inte ge barn något att tro på utan
en solid grund till tvivel”.
Senaste åren har jag arbetat främst med material ur skriften OM KRIGET KOMMER från 1961, en instruktionsskrift i
efterkrigstidens förtecken med bilder avsedda att skapa trygghet i kaotiska situationer.
I utställningen visas Jungfruns val, Vissen venus och Kostbara ädelstenar talar sanning, en svit religiösa tolkningar av
boken ”Skapelsens sedelärande samtal” tryckt i Stockholm på 1460-talet där medeltidens ideal råder.
Arvet en parafras på en bild av den hinduiska apguden, Hanuman. Hanuman öppnar sitt hjärta och avslöjar att han där
gömmer två andra gudar- Rama och Sita. I min version visar Hanuman i deras ställe, mina riktiga föräldrar som jag inte växte
upp tillsammans med, den enda bild som finns med de två tillsammans.
Temat Min elektriska hjärna har blivit ett ämne som jag bearbetat efter att jag fått min diagnos. Hjärnelektroderna och
elektricitetens alstrande kopplat till kropp och livets mening återkommer och kopplas samman genom hela utställningen
Vända andra sidan till.

Med vänlig hälsning
Lea Ahmed Jussilainen


Mer info finns på leahmedjussilainen.com

Lea Ahmed Jussilainen
Bildkonstnär, grafiker, pedagog, född 1955 i London, uppvuxen i Helsingborg. Hon är bosatt i Stockholm. Hon studerade vid Konstfack, Teckningslärarinstitutet och Fack II, dekorativ målning, 1973-1977, vidareutbildning Konstakademien i Stockholm 1995.
Hon vill utforska lyckobegreppet, som vi ständigt konfronteras med. I samhället förväntas vi vara lyckliga individer, som förverkligar oss själva. Hon försöker även belysa familjeförhållanden, identitet och etnicitet, vilket för henne är centrala begrepp. (från Konstnärslexikonet Amanda)

"Hennes verk är representerade vid Moderna museet, Nationalmuseum, museer i Helsingborg, Sundsvall, Norrköping, vid kommuner och landsting och genom Statens konstråd. Hon var 1977-1986 medlem av konstnärskollektivet Sapphos döttrar. Under denna tid utförde hon väggmålningar, en brandgavel vid Skanstull i Stockholm, Nyköpings lasarett, Gävle lasarett, Huddinge sjukhus och vårdcentralen i Vännäs." (Wikipedia)

 

Bilder från utställningen ...

Utställningen i modellform ...

 

Vernissage lördag 17 mars kl 12-16
VÄLKOMMEN

 


Skomakargatan 3, vid Stortorget i Gamla Stan.
Telefon: 08-20 60 94 / 411 55 75
nationalgalleriet.just.nu / info@nationalgalleriet.org

Öppet
Lör-Sön 12-16
To-Fre 12-17

Dela 

 

Tillbaka till Startsidan