ANTON ENGVALL
THE UNMAKING OF STATEMENT

29/1-13/2 2011


The Unmaking of Statements
Språket är kontaminerat. Alla medvetna formuleringar är översättningar. Alla konstnärliga formuleringar är översättningar. I alla översättningar försvinner en viss mängd information och en annan information uppstår. Alla konstnärliga formuleringar bär således redan initialt på sin egen lögn. I en översättning händer det något konstaterbart. Det är det enda jag med säkerhet är beredd att acceptera som sant i en konstnärlig formulering. Om man påstår att det finns några andra sanningar i en konstnärligt utsaga korrumperar man genast påståendet med anspråket på konstnärlig sanning.

Jag försöker endast att säga det jag just nu kan säga. Jag redovisar en tids arbete. Jag beskriver inte ett ”jag”. ”Jag” formulerar inte någonting och, just det, att ”jag” inte formulerar någonting försöker jag att formulera så tydligt som möjligt. Om det är något som formuleras så är det ett konstnärligt språk (mediet, konventionerna, översättningen av information) som talar och det språket talar på en del av den spelplan som presenterar konstnärliga språk. Jag gör inga anspråk på originalitet. The Unmaking of Statements är en utställning, en konstnärlig formulering, en översättning, en fiktion. Konst är fiktion. Det finns inga sanningar här. Man skulle kunna sträva efter att återmaterialisera ateljens mentala rum i utställningsrummet men redan det är för mycket begärt. Också den ambitionen och den informationen förvanskas, försvinner och tar ny form. Formuleringen i själva görandet – i verklighetens ögonblick - korrumperas snabbt av sin egen språkliga struktur och av presentationsarenans strukturer.

Modernisterna svek oss. Modernisterna följde inte med in i samtiden. Samtidskonstens företrädare resonerar ur ett annat teoretiskt perspektiv men cementerar ändå samma ihåliga, exkluderande och reaktionära kunskaps- och maktstrukturer som modernistgenerationen etablerade. Jag underkänner den konstnärliga arenans urvalsprinciper. Jag underkänner det konstnärliga språkets kommunikativa möjligheter. Jag tror att konstnärliga språkligheter (musik, litteratur, bildkonst osv), endast i undandtagsfall, har en opinionsbildande kraft i det nyliberala Sverige. Paradoxalt nog så är det själva tveksamheten inför bildkonstens möjligheter och övertygelsen om dess kommunikativa brister som gör att arbetet med bildkonst blir intressant. I det konstaterandet kan man stanna upp och vila ett slag. Det är just i mediets inneboende begränsning konst och arbetet med konst påminner om verklighet. Det är i det konstaterandet och endast i det konstaterandet en möjlighet finns.

Jag tror på det kommunikativa försöket. Jag tror på den konstnärliga formuleringens kollaps. Jag tror på allt annat bortom det här. Jag ställer min perifera och obetydliga plats till förfogande. Min önskan har alltid varit att försvinna. Den här texten är en språklig formulering. Alla språkliga formuleringar är översättningar. Det är det enda jag med säkerhet är beredd att acceptera som en ovedersäglig sanning i det jag skriver och i det du just nu läser.

Vänligen Anton Engvall

 

Bilder från utställningen ...

Några bilder från vernissageminglet ...

Onsdag 26/1, några bilder från hängningen ...

 

 


Skomakargatan 3, vid Stortorget i Gamla Stan.
Telefon: 08-20 60 94 / 411 55 75
nationalgalleriet.just.nu / mail@nationalgalleriet.org

Öppet
Lör-Sön 12-16
To 14-18, Fre 12-17

Dela 

 

Tillbaka till Startsidan